Gräv och fortsätt gräv
Fredag kväll.
Jenny på dans. Jag och hennes småbusar håller ställningarna. Olle arrangerar en ståtlig Legooarad medan jag och Tuva förbereder tacos. Ett jack i fingret, sen tar förberedelserna fart på allvar. Minitiöst. Mörkläggning i köket, ljus fram. Olle klär om till kypare, bar överkropp, hatt, tacocigarr i mungipan och diskhandduk på armen. Tuva väntar ute i trappen och håller utkik om morsan är på ingång. Hon meddelar oss genom brevinkastet. Tjugo minuter tar det, sen anländer middagsgästen.
Lyckad start på helgen. Vad mer?
- Kan du inte skriva om hur vi träffades? Och vad som hände sen?
- Eh, jo, det kan jag väl.
Jag tvekar, men bestämmer mig ändå för att göra ett försök. Jag gräver och fortsätter gräva. Hittar fina minnen.
Jag har aldrig skrivit dagbok. Jag hade i och för sig en bok en gång, men det var mest för att den var fin. Den hade ett klent hänglås och var beklädd med rosa och turkos silkesmönster. Drakar och annat exotiskt.
Första gången vi sågs. Mm. Märkligt hur minnet kan komma tillbaks när man väl börjat skriva. Det är banalt, självklart. Men hur kan magen börja pirra och bubbla så när man skriver om hur det kändes, där och då. Skumt, mycket skumt. Men pirrigt skönt. Anteckningsboken fortsätter att fyllas. Och den lär fortsätta att fyllas.
Lördag. Soligt och fint ute. Det givna valet av dagens aktivitet: Med Jenny och kidsen till Busfabriken. Hell yeah. Pingis, hopp och stoj till max. Lunch och besök hos mormor och morfar i deras nya hus på vägen hem. Sen dags för kort löptur. Jag och Olle tar ena hållet runt elljusspåret, Jenny och Tuva det andra. Mycket prat, många stopp blev det. Men runt kom vi. Sen softish resten av kvällen. Några sidor anteckningar till...
Söndag. Tipspromenad i Vrinnevi. Blommor, grenar, gamla foton. Noll rätt. Garanterat. Skämmes tamefan.
En genealogi
Den som söker...
Jadå. Var ska jag börja?
Jag torkade trappen med nåt slags medel igår och fick följande tillrop från finaste Jenny:
- Uu, vad du luktar... Vad påminner det om? Jo. Gamla möbler. Nej, förresten, pappas gamla bokmärke.
Inte så illa. Kunde ha varit värre. Tror jag.
Idag var vi ute på en skattletartur vid Lilla älgsjön, jag, Jenny, Olle och Tuva. 21 skatter, nytt rekord. För min del. Det var soligt och skönt att komma ut en sväng, men mot slutet blev det ganska så kyligt. Lika skönt som det var att komma ut var det att komma hem igen. Lite att äta, Star Wars 6 och vila en stund. Softish.
- Har du sett nån skruv på golvet? Jag har tappat en nånstans.
Jenny kan inte bärga sig och kastar sig över dammsugaren. Innehållet dras ut och hamnar i soppåsen. Damm, pärlor, strumpor. Allt utom Jennys favorit, en grön Brio. Såna där sega fyrkantiga godisbitar, ni vet. Den försvann ner i ett fortfarande snasksuktande gap. Mums!
Say no more. Hooked on påsksnask. Tur att påsken är till ända. Hög tid för detox. Skräpmat, det är ett välkänt fenomen. Men skräpgodis? Tja, varför inte?
Kuckeliku. Over and out.