Gräv och fortsätt gräv
Fredag kväll.
Jenny på dans. Jag och hennes småbusar håller ställningarna. Olle arrangerar en ståtlig Legooarad medan jag och Tuva förbereder tacos. Ett jack i fingret, sen tar förberedelserna fart på allvar. Minitiöst. Mörkläggning i köket, ljus fram. Olle klär om till kypare, bar överkropp, hatt, tacocigarr i mungipan och diskhandduk på armen. Tuva väntar ute i trappen och håller utkik om morsan är på ingång. Hon meddelar oss genom brevinkastet. Tjugo minuter tar det, sen anländer middagsgästen.
Lyckad start på helgen. Vad mer?
- Kan du inte skriva om hur vi träffades? Och vad som hände sen?
- Eh, jo, det kan jag väl.
Jag tvekar, men bestämmer mig ändå för att göra ett försök. Jag gräver och fortsätter gräva. Hittar fina minnen.
Jag har aldrig skrivit dagbok. Jag hade i och för sig en bok en gång, men det var mest för att den var fin. Den hade ett klent hänglås och var beklädd med rosa och turkos silkesmönster. Drakar och annat exotiskt.
Första gången vi sågs. Mm. Märkligt hur minnet kan komma tillbaks när man väl börjat skriva. Det är banalt, självklart. Men hur kan magen börja pirra och bubbla så när man skriver om hur det kändes, där och då. Skumt, mycket skumt. Men pirrigt skönt. Anteckningsboken fortsätter att fyllas. Och den lär fortsätta att fyllas.
Lördag. Soligt och fint ute. Det givna valet av dagens aktivitet: Med Jenny och kidsen till Busfabriken. Hell yeah. Pingis, hopp och stoj till max. Lunch och besök hos mormor och morfar i deras nya hus på vägen hem. Sen dags för kort löptur. Jag och Olle tar ena hållet runt elljusspåret, Jenny och Tuva det andra. Mycket prat, många stopp blev det. Men runt kom vi. Sen softish resten av kvällen. Några sidor anteckningar till...
Söndag. Tipspromenad i Vrinnevi. Blommor, grenar, gamla foton. Noll rätt. Garanterat. Skämmes tamefan.
Haha ett stav fel. Sen anser jag att man inte ska fabricera sin dagbok höhö. Du borde lägga ut den här så ska jag länka till du vet vem
